notesabout

I helgen kom Jenny hit till Sthlm ända från Ume för att hälsa på hos oss i samboskapet omoralens väktare... Och vilken BRAK-HELG det har varit! Det har frossats i sena utekvällar, alkoholiserande av blodströmmar, nya människor, bar-hopping, efterfester, hemma-fest, för-fester, bakis-maraton-kollande på Grays, godis, chips, cola, skräpmat, massor med musik och prat, prat och ännu mer prat. Helt FANTASTISKT och ingen av oss har kommit hem innan sex någon av dagarna om ens alls. Precis som det ska vara!

Dock så gick min personliga stämning ner ett par hekto igår eftermiddag när mamma ringde och berättade att mormor just tagit sitt sista andetag. Älskade mormor som stått mig närmare och känt mig bättre än någon annan på denna jord finns inte mer. Tråkigt att folk måste dö tycker jag. Men sånt är livet och jag är sjukt tacksam att hon levt så länge som hon har och var hur pigg och hälsosam som helst ända till den sista månaden i sitt liv. Hon skulle ändå ha fyllt 90 i år lixom... hur många 90-åringar kan skryta med att fortfarande bo kvar i sin lgh, resa hit o dit till barn, barn-barn och barn-barns-barn och inte behöva någon som helst hjälp med nånting? Sån ska jag också bli om jag får leva så länge... Tills dess så fortsätter jag att leva varje dag som den vore den sista och låter mormor finnas kvar som ett fint minne över hur man trots enorma menings-skiljaktiheter och åsikter ändå nånstans kan komma överens och finnas där...
R.I.P mormor!