notesabout

Jag tycker att det ska bli skit-trist att åka härifrån och de senaste dagarna har jag gått och grämt mig för att jag inte riktigt är redo att lämna allt här riktigt än, mest för att jag just börjat trivas på riktigt, fullkomligen avgudar mtt band och för att jag de senaste veckorna lärt känna riktigt sköna människor. Idag var det dock hårfint nära att det även blev så när jag skulle gå in på macken för att köpa cigg, känner i fickan och upptäcker, nä, det ligger inget pass där... inget körkort heller... allt annat är kvar men inte just dom två små detaljerna... körkortet skiter jag ju i i gämförelse med passet men det är lite klurigt att skaffa ett nytt pass utan någon typ av id. Väldigt blandade känslor strömmade genom mig när jag väl hemkommen insåg att, nä, jag hade verkligen tagit med passet och ja, det är verkligen borta på allvar! Panik får jag ju sällan men lite fundersam över vad fan jag skulle göra med praktikplatsen i vår blev jag ju allt. Nu är dock passet återfunnet för någon vänlig själ hade lämnat in det på buss-stationen så jag ska dit och hämta det imorgon men visst hade det varit liiite spännande ändå att se hur saker och ting hade utvecklats om passet verkligen hade varit borta? Ja, inte för att jag kanske hade hoppat av glädje om jag inte hade hittat det men ändå lixom, kunde lixom inte riktigt låta bli att iaf leka med tanken några sekunder. Nu tänker säkert ni som inte riktigt känner mig att "hon är ju dum i huvudet", ni som faktiskt gör det skakar nog mest på huvudet och tycker att jag är hopplös men allvarligt talat, längtar inte alla efter lite mer spänning i vardagen? huh? ;)

Det blev ingen allnighter igår... Valde att sova istället för att ladda batterierna inför slutspurten. Från och med nu så kommer det bli effektivt mastodont och turbo-plugg om dagarna, replokalen och studion på kvällarna och fest hela nätterna! Denna sista vecka ska utnyttjas till max och sova kan man göra när man dör... so long!

Just nu så sitter jag på mitt dorm och försöker förmå mig själv att plugga till mina finals och skriva alla rapporter och uppsatser som är kvar men jag har lite svårt att fokusera eftersom jag inte kan sluta tänka på att jag drar härifrån nästa tisdag och hur förbannat vrickat det är att man måste dra hem lagom när att man verkligen börjat komma in i det hela och hittat dom människor man vill hänga med etc etc. Helt värdelöst att vi är dom enda som har ett utbytes som inte ger åtminstone möjligheten att stanna ett helt år och inte bara en termin tycker jag. Ångrar dock inte en sekund att jag åkte hit även om det kommer kännas abrupt när ja drar. Så i brist på koncentrationen så tar mig friheten att blogga lite i stället samtidigt som jag lyssnar till det här... ;)




Helgen har innehållit sammanlagt 1 och en halv timmes sömn och kan sammanfattas såhär:

Lördag: Studion på dagen, plugg på kvällen och ut vid nästan midnatt för att joina en "Winter Wonderland" fest nere på mainstreet med ett par av mina band-polers. Efter att med andan i halsen fått vara den sista att handla alkohol inne på macken innan dom stängde (som bekant är det ju bara Sverige som sysslar med Systemet) så gick jag till adressen och tog en cigg utanför medans jag väntade på att Casey (en av våra gitarister) skulle svara. Brevid mig så öppnas dörren och en kille jag kände igen från Heady-Fest kom ut. Efter ett tag började vi prata och efter att jag insett att jag som vanligt glömt att ladda mobilen och att den därför hade dött så tog jag emot Trevors erbjudande om att dra in bakvägen via backstage me han och kolla in hans band the Gambler Nun and Radio spela istället. Stället formligen kryllade av välkända ansikten och frågar du mig så får hans band gärna komma till Sverige på nästa Europa-turné för live är detta sjukt bra! Givet blev det efterfest och resten av kvällen (morgonen?) följde i samma impulsiva anda innehållande bl.a nån typ av ölspel där man sätter en kniv i sin egen ölburk, inhalerande av div mer och mindre hälsosam rök, mackor bredda med senap, rekordsättning i antal studenter i samma van, alternativt användande av tvättstuga samt en tam albino-kanin. Tillbaks till dormet kom jag lagom till lunch.

Söndag: Klockan två var det dags att dra till studion igen där vi för en gångs skull fick en hyfsat smärtfri session med pro-tools och vi tog det mesta på en tagning, dock har jag sällan vart så bakis-skakis, eller fortfarande full med sömnbrist kanske det kallas. Efter detta var det dags och käka och ta en dusch innan vi drog vidare till Battle of the Bands på Clinton Pub där vi var första band ut. Bilder från spelningen kan kollas in här. "kvällens" måste vart när någon kille försökte beskriva min röst för nån som missat oss och tillslut kom fram till att den bästa beskrivningen han kunde komma på var att den låter som en "Velvet Orgasm", haha, och efter att fått acknowledgement även från grundare och orginaltrummis av Mars Volta som var en av jury-medlemmarna så kändes det ju rätt bra ska erkännas. Det hela slutade med att vi, efter att fått veta att vi gick till finalen som kommer att vara till helgen, drog tillbaks till Campus och firade kungligt på äkta Skunky Sara & the Nuggets vis... somnade gjorde jag med kläderna på och inramlades på lektionen i morse gjorde jag bara 20 minuter sent, en rätt bra bredift för mitt tillstånd och lektionens roligaste var när Kyle (vår basist) upptäckte att han satt och hade gräs på mössan.

Tack o hej nu blir det kanske en allnighter igen, puss!

"You have done a recording of a small ensamble in an absorptive isolation booth. The recording sounds very dry and the producer wants you to add a sence of space to their sound. He/she describes the sound they want as a small room, around 12x10x10 feet with hardwood floors and windows with draperies. The studio you are working in is very minimal and the only effects processors they have are for EQ and Delay. Draw a block diagram of the signal flow that you could use to create an effect that emulates this kind of acoustic space and draw a floor plan of the room showing the basic position of the musicians, the theoretical location of the performer and microphones (type, micing techniques and angles) and a few arrows showing how the sound will travel around the room."

Sitter och pluggar till mitt Audio Arts Production Quiz på Fredag... Det här är alltså en helt vanlig fråga från ett QUIZ, inte ett prov, mid-term eller final utan ett helt vanligt litet casual quiz som för att bara checka av att vi hänger med... Och det här är A-kursen... A little help? Anyone? Detta plus att ja ska lämna in en kompletterande rapport endast om mikrofontyper och deras placeringar, tekniker, vinklar etc etc till på Måndag. Som final ska vi spela in ett band på mulit-track rec i pro-tools, lägga på effekter, mixa, EQ'a och mastra... på typ tre, fyra studio-sessioner samt skriva en utförlig och detaljerad rapport om vilka mikrofoner, positioneringar, effekter etc vi använde oss av och varför, samt inställningar på alla möjliga knappar o rattar till varenda litet spår o effekt... Sa jag att jag har fyra kurser till också som är minst lika omfattande i sin examinering om inte värre och att allt ska vara klappat, klart och färdigställt inom mindre än två veckor? Kaffe och 28-timmars dygn, here I come!

Jepp, då var lovet över och en redogörelse över vad spännande som hände under denna eminenta vecka då amerikanerna stoppar kalkoner som det gällde livet och klämmer ihop släkt och vänner runt matborden för det årliga kollektiva magsäcks-storleks-experimentet är väl kanske på sin plats kan tyckas efter så lång bloggtorka.

Ok, är ni berädda? Ok, här kommer det... vi spenderade lovet med att (här kan ni adda en imagnitär spänningshöjande trumvirvel)... sitta inne och kolla på film! Det var allt, tack och hej för denna gång!

Ok då... vi hann med ett par saker till. Vi bodde i Clint och hans kompisars hus nere vid mainstreet, tack Clint! :)  (ja, nu kanske det kan tyckas lite konstigt att tacka en amerikan för att man fått ockupera hans hus i en vecka på svenska i en svensk blogg men det skiter jag i för det är ju trots allt min blogg så ja skriver va bövelen jag vill i den så vill ja tacka en amerikan på svenska så gör jag det... och sen så är det ju faktiskt också så att det är ju tanken som räknas... har jag hört) med en tatuerings-studio runt hörnet och vår favoritbar ett kvarter bort så bortsett från att leka husockupanter som levde på nudlar och hade fyrkantiga ögon så hann vi med att både tatuera oss och bli rejält packade för att som piffa upp veckan en aning... Tar det från början...

Det är Fredag kväll och Campus har till sånär på ett par vilsna själar lite här och där tömts på studenter som blivit hämtade av mamma och pappa för att åka hem till familjelyckan en vecka och jag och Regina bedömmer äntligen oss själva som klara, drar ur alla kontakter, låser rummet och kånkar väskorna till busshållplatsen. Vi sitter där och betraktar snöfallet ett tag men inser rätt snart att nä, det kommer ingen buss. Eftersom hela campus vid det här laget lagt ner helt och även våra mobiltelefoner (av nån anledning så kändes situationen ruskigt liknande vår ankomst i början av terminen) så stegade jag tappert iväg till skolans alldeles egna polis-station (trots att jag ju finns i deras brottsregister så egentligen borde jag ju få nån slags medalj för att jag tordes) med en enda tanke i huvudet: taxi. Polisherrn i luckan var lite tveksam till en början men när jag blinkande förklarat att vi var svenska utbytes-studenter utan pengar på telefonerna och drog till med "hi, my name is Olga and i'm from scweden"-dialekt som skulle förtjänat en Oscar så gick det bättre. Kan även tillägga att orden "chief-officer" och "two swedish girls" när de kombineras i samma samtal måste vara nåt slags red alert-kod för taxi-bilar för dom va nästan där innan han ens hunnit lägga på...

Hursom helst så kom vi dit vi skulle tillslut och såhär såg d ut, hur mysigt som helst:

Efter att vi packat upp (dvs slängt väskorna på golvet, tjingat säng och fyllt på mobilerna) så gick vi vidare till the Black Oak för och ta ett par med Waylon, Evan o gänget innan dom också drog hem till fördel för denna älskade kalkon. Det hela slutade dock med att jag hängde i baren med bokaren och diskuterade amerikansk vs europeisk öl, thanx giving och det faktum att man för att få en sån där tuff black oak tisha var tvungen att antingen jobba där eller ligga med nån som jobbar där men att han skulle se vad han kunde göra. Jag fick även värdefull information om att dagen innan thanx giving är större än nyår vad gäller utgång här vilket var en trevlig upplysning. Efter ett antal öl, ett par katastrofala rundor biljard och en återfunnen Sara som även tog sig en trip upp till campus igen för häng hos sin kära trummis utan att kanske ha varit tillräckligt tydlig om sitt försvinnande till Regina så sa vi hej och godnatt för den dagen.

På Lördagen så gjorde vi det här:



Waylon trodde att dom börjat me alkoholsamplingar i tidningen, undeför som schampo, så var det dock inte utan han fick sysselsätta sig med andra saker medan Regina först gjorde det här


Regina hatar nålar och ville inte titta men Gaylor va snabb och effektiv så slutet gott llting gott, så här blev den:


Sen var det min tur.. min gick inte lika snabbt men lika gla för d va ja som man säger för jag lider av tetuerings-fetish, nä, jag är inte masokist för jag gillar inte smärta i vanliga fall... bara just den specifika, får värdens endorfinrus av d o gick och var hög som ett hus efteråt. Tydligen så satt jag och sken som en sol under hela sessionen.


Men å andra sidan... vem skulle inte göra det om dom satt och bevittnade den här tatueringen bli printad på foten, och folk som har varnat mig för o gadda foten för d gör så ont, pussys... hehehe, började till o me blöda vid ett tillfälle... tufft som fan.. här är den iaf, nytatuerad och fin, duktig är vad han är, Gaylor på Golden Lotus, kommer ni till Oneonta nån gång så tatuera er på Golden Lotus! Dom har som ni ser oförskämt bra folk där...


Efter detta drog vi och plockade upp ett par bilar och lite folk och åkte ut till Racquel för och bli av med våra thanx giving middags oskulder. Efter ett par smärre incidenter med brinnande marsmellows och annat spännande så slog vi oss ner på golvet som riktiga bohemer och skålade vin och slevade i oss kalkon som vi inte hade sett mat på flera år... Gott var det! En äkta thanx giving middag a'la Racquel består av:

*En skitstor ugnsbakad kalkon (inte med på bilden men ni får ta mig på orden)
*Fyllning (egentligen ska man ju stoppa fyllningen i kalkonen innan man ugnsbakar den men dom flesta amerikaner tycker det är för krångligt så dom serverar den helt enkelt separat, för den går nämligen INTE att uteslutas, det vore helgerån och är säkerligen reglerat i nån grundlag och därmed straffbart på nåt sätt)
*Cranberry...nånting... fyller ungefär samma funktion som vinbärsgelé till kött hemma men ser mer ut som rårörda lingon me mandelkross... typ...
*Potatismos med kopiösa mängder vitlök
*Ugnsbakat sötpotatismos toppat med marsmallows
*Sås
*Pumpa-paj
*Äppelpaj med grädde
(Vissa har även majs och andra grönsaker till men vem behöver grönsaker när man har både pumpa och äppel-paj till efterätt, det känns ju överflödigt lixom)

Sen sköljer man ner detta med alkoholhaltiga drycker och det hela håller traditionellt sett på hela dagen, den som slutar äta först förlorar... typ... Inte konstigt att dom har helgdag dagen efter...

Resten av veckan kunde man till största sannorlikhet hitta oss i Clints soffa invirade i diverse filtar, mig med en kopp choklad i ena handen och en rostad macka eller Oreo's i den andra och Regina med en tallrik nudlar, med blickarna fastklistrade på nån film...alla dagar utom en... Onsdan, dagen innan thanx giving som Dave påstod var större än nyårsafton här... då fick vi ju såklart den briljanta idén att vi skulle joina traditionen och gick och köpte vin som vi tänkte inmundiga innan vi gick ut eftersom vi nu för omväxlings skull faktiskt kunde förfesta öppet utan att oroa oss för elaka Campus-poliser eller annat sånt onödigt. Problemet är bara det att när man lever på nudlar och dessutom har befunnit sig på ett dry campus i ett antal månader så tenderar man tydligen att vara lite mindre tålig än man är van vid. Nä, man behöver inte hinka i sig en hel vinare själv INNAN man går ut längre...det räcker med några glas och några öl ute sen så är man pinsamt kalas. Jag flippade ur totalt och kunde knappt börja och avsluta samma mening under hela kvällen och försökte dessutom att prata svenska med folk och tyckte nog att dom var rätt otrevliga som inte svarade utan bara kollade konstigt på mig... Men gla o nöjd var jag iaf även om jag tydligen försvann stup i kvarten och var svår att hålla reda på... Tydligen så hade Regina varit snäll och försökt leka matchmaker mellan mig och en kille jag tydligen tyckte var het men haft lite problem med att hålla mig på ett och samma ställe och eftersom jag själv nu inte kunde hålla en vettig konversation så fick ju hon hoppa in i stället, killen var tydligen basist i Gym Class Heroes och tyckte säkert att han hade gjort ett riktigt kap där med två svenska brudar vid sin sida men jag däckade och Regina har ju pojkvän så tji fick han... :P





Hepp hopp, det var min vecka det... nu är jag tillbaks på campus och är redo för att ta vara på och utnyttja varenda millisekund av dessa två sista veckor som är kvar innan jag drar till Carlifornien för roadtrip, jul och nyår! Snart är jag hemma i Sverige igen! Skål på er!