notesabout

        
Festival festival festival... vilket underbart fantastiskt ord! Fick jag välja så skulle jag ha festival 24-7 365 dagar om året... Det är helt enkelt min vision över hur en eventuell himmel skulle se ut. Faktiskt så har hela den här helgen varit en kanon-helg! Mycket välbehövligt efter de senaste veckornas massiva råplugg a'la "jag pluggar medicin, juridik och ekonomi samtidigt och skulle egentligen behöva ta uppåttjack för o palla med" ska påpekas. Förstår för övrigt inte hur det kan vara så mycket att plugga med tanke på att amerikanarna sjävla inte verkar göra speciellt mycket annat än at röka på o dricka sprit men jag gissar att det kan ha och göra med att dom KANSKE tar EN advanced kurs per termin och vi tar två/tre stycken samtidigt plus ett par, tre "vanliga" kurser på samma period.. Så här i efterhand så känns kanske detta val lite mindre klokt men d kostar pengar att droppa en kurs och det är något som jag inte direkt har någon vidare imponerande mängd kvar av vid det här laget så vad gör man?

Hursom helst så tänkte jag dela med mig av denna superba helg (ok, möjligen en aning censurerad men ändå.. hehe)...

Fredag:
Väl hemkomna från Wallmart och Thrift-store laddade upp till hakorna med divärse kläder, prylar och vissa flytande substanser att smuggla in på campus så satte vi igång med att mixa drinkar och göra oss i ordning "utifallatt" vi kände för att gå ut sen. Därefter gick vi upp till Salem (vår nyadopterade lillebror som vi lär allt som är värt att veta om livet som dom kloka tanterna vi är) för att socialisera oss lite. Väl där kom dom utrumlandes från dormet, kanske lite väl, hm, påverkade och inom loppet av fem minuter så hade vi fått mer kärlek än en glassgubbe i Sahara. Hursom helst så slutade det hela med att dom åkte iväg på nån slags rullskridskogrej vilket dom i sitt tillständ tyckte var en fullkomligt hysteriskt rolig idé och själv gick jag och hängde med ett par av mina bandmedlemmar och deras polare i ett av lägenhetshusen här på campus så nån direkt utgång blev det inte men vi roade oss kungligt ändå.

Lördag:
Bakis... fy för att bli gammal... men efter ett par liter mjölk och lite french fries så lyckades jag kravla mig till duschen och göra mig representabel för att käka middag med carol, head of internationall office. Dock var upplevelsen långt ifrån så formell som man kan tro och vi blev kvar där till långt in på eftermiddan och garvade så man fick träningsverk.

ok, nog om detta och mer om festivalen! För det första så handlar det här om en festival som alla men ändå ingen känner till. Det är ett årligt fenomen som utspelar sig mitt ute i absolut ingenstans och armbanden säljs av ingen men ändå lyckas folk få tag på dom... Man kan säga att dom som vet, dom vet redan vart det är och vart man köper banden och dom som inte vet får inget veta om inte dom som vet tycker att det är värt att berätta om det... (förvirrande? en aning...) Anledningen till detta hysh hysh är en följd av vissa "troubbles with authorities" enligt min rock-combo lärare som alltså är en av dessa som vet... Hursom så var en inbjudan till detta en välkommen välkomstpresent första lektionen jag var ute ur min sjuk-dvala och det hela blev enormt lyckat. Festivalen var visserligen liten med bara ett tält där banden spelade, ett hus med öl, biljardbord och nintendo och en kulle med tält typ. Men herregud vilken mysfaktor! (speciellt när den obligatoriska lägerelden modell större började byggas upp av fulla entusiaster på gräset) och hela upplevelsen kan endast beskrivas som det närmaste man kan komma ett mini-woodstock på den här sidan revolutionen, med allt vad det innebär. Åtminstonde enligt mig, alla blir kanske inte riktigt lika imponerade av sånna här sköna och livsgivande tillställningar i mini-format men ooooh vad jag inte ville att det skulle sluta! Hem kom jag sex nästa morgon, lyckligt dansande genom Hulberts Halls fängelseinspirerade korridorer för att flyta ner i den välkomnande sängen, en aning trött men leende och med en utökad telefonbok... vad mer kan man begära av en helg?

Äntligen har febern gett med sig och jag är back in business! Och varför slösa den nyvunna energin? snart blir det wallmart och thriftshop-heaven och i helgen blir det festival! 30 band, två dagar och gratis öl... allt för den eminenta summan 10 dollar... vi pratar altså här om en underground festival a'la campa o lyssna på massa bra musik och till det få ölen inkluderad i festivalbands-priset till en kostnad motsvarande ungefär vad vi pröjsar för en öl på krogen i Sverige... EN öl... Slutsats: mycket kan man säga om amerikanerna men dom har iaf fattat det här med prioriteringar... Ikväll kommer det att smygköras igång i ett av bandens hus här i oneonta me cagers så långt ögat når men eftersom vi är inbokade på middag runt två imorgon med the head of international office så säger något mig att just den förfesten kanske borde skippas men det återstår ju att se.. ;)

Nä, nu blir det powernap för att ladda upp inför helgen... återkommer med festivaluppdateringar senare!

Peace and love mina vänner!

PS. Hatbrev över faktumet att ni därhemma inte ens kommer in på en halvtaskig krog för priset jag själv kommer åtnjuta en festival i äkta woodstockanda i helgen är både förståeliga och tillåtna... DS.

Tjäder (Tetrao urogallus) är en hönsfågel i familjen fälthöns, nära besläktad med orre. Hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar förekommer ibland, som t.ex. rackelhane (korsning mellan tjäder och orre) och riptjäder (korsning mellan dalriptupp och tjäderhona). Rackelhane/rackelhöna påträffas regelbundet i Sverige, medan endast ett exempel av riptjäder är känt i landet, flera däremot i Norge och Finland.

Jag vill bara klargöra; då det kommit till min kännedom att ett korrfel smög sig in i gårdagens text och oklarhet råder kring min beskrivning av käderjackan med gulfodret så vill jag klargöra detta. Det handlar tyvärr alltså INTE om någon typ av sällsynt tjäder (som ni kan se ovan så är den naturliga färgen på tjädrar inte alls åt det gula hållet), utan det handlar om en mycket mindre ovanligt förekommande variant av jacka. Nämligen en LÄDERjacka med GULDfoder... Ber om ursäkt för potentiell förvirring och ber att eventuella jacktpålsag på den stackars fågeln ska upphöra genast. Den enda form av döda djur som är ok att ha på sig är nämligen enligt min mening dom man hittar på second hand då skadan redan är gjord och man istället kan hedra den arma varelsens minne och INTE dom man dödar för sitt eget nöje...

Dags att ge en liten samanfattning om platsen satelitmottagaren glömde och tiden spenderad här hittils... Jag ligger nämligen ofrivilligt till sängs i förkylning efter en hård vecka... mm, jag vet vad ni tänker men nä, det är inte som dom säger, det är inte som ni tror som Bo Kasper Sundström utrycker det i Det går en man omkring i mina skor från 92... Den här veckan har bestått av en rad allnighters av PLUGG och inget annat, och då menar jag verkligen inget annat överhuvudtaget...ok, en och annan kaffe av kalibern storlek mastodont a'la americanostyle och en och annan hålla ångan uppe cigg har det väl blivit i äkta tentaslutplugganda men i övrigt har all energi lagts på rapporter, rapporter, audio-arts production prov och studio-labbar.

Min inställning till Oneonta som helhet är lite blandad och jag ska förklara varför. Bortsett från kursutbudet så var ju min kärlek till New York en av sakerna som drog mig just till den här skolan och inte chico där fantastiska Camilla och Fredrik befinner sig. Efter många om och men med papper, amerikanska ambassaden och att hinna eller inte hinna få visumet så anlände jag och Regina på Manhattans La Guardia och drog våra jetlaggade ben mot en av de gula taxibilarna för att ta oss till vad jag tror skulle klassas som det mest glamourösa boendet på hela ön på tvärtomspråket. Efter välbehövlig sömn tog vi oss till Apple store där Regina inkasserade en ny dator för våra kommande akademiska äventyr till ett pris svenska återförsäljare skulle lägga sig under täcket i fosterställning åt. Nöjda efter vår shoppingdag i staden där allting finns (och till trevliga dålig dollar priser) så satte vi oss på bussen mot Oneonta. Och där satt vi, och satt, och satt och satt lite till genom skog, skog och åter skog. När vi väl kom fram runt midnatt, två timmar sent pga att busschauffören körde fel ett antal gånger på de mörka skogsvägarna och utan möjlighet att kontakta någon då mottagningen stendog ett par timmar utanför NY, så fanns det naturligtvis ingen där för att hämta oss på stationen och jag kände mest att jag bara ville vända på klacken och åka hem igen. Kylan, dom döda mobilerna, skogen, den tomma busstationen och den till synes öde staden blev bara lite för mycket för en hungrig och trött norrlandstjej som tyckte att allt kändes lite för välbekant och undrade om det verkligen var värt att korsa atlanten för. Vi lyckades dock skrapa ihop lite mynt för att använda en telefonautomat och när räddningen i form av ett krullhårigt yrväder från Main vid namn Carol, som tydligen var den nya chefen för skolans International Office, så kändes situationen inte riktigt lika hopplös och under de korta minuterna upp till campus så lyckades hon tända ett litet hopp inombords om att det kanske kunde bli rätt bra det här iaf.

Och ja, vad ska man säga, det har gått lite upp och ner... Mycket är väldigt bra och mycket är, hm, mindre bra? En plus och minus lista kanske kan reda ut begreppen en aning...

Plus
*Kurserna är sjukt enormt fantastiska! Personligen så läser jag:
-Audio Arts Production
-Art, Commerce and Consumerism in the Music Industry
-Progressive Rock
-Record Labels in pop culture (dvs från 50-talets blues och framåt)
-Rock Combo
*Mitt band som ger mig lite hopp om att livet inte är så illa trots allt under mörka pluggnätter
*Billig öl, en kanna går för ett par tjugor och då räknas det som dyra ute-priser...
*Billig wiskey
*Tre second hand affärer varav en enorm
*Gratis buss ner till stan
*Billig taxi (att splitta en taxi tur o retur här är ungefär som att ta bussen enkel väg under dagtid hemma)
*Beer-pong (ju fler matcher man spelar i rad under kvällen, desto grymmare blir man på och pricka vilket känns sjukt olågiskt)
*Vinylaffären där vi planerat uppnå stammis-status på
*Tattuerar och piercing stället med den sköna personalen
*Black Oak (favorit rock baren där entrévakten är gammal hippie och personalen är så där uppfriskande rocksunkiga)
*Fester med 5 dollar entry och sen gratis allt
*Dom fina röda plastkopparna som man alltid ser i filmerna, faktiskt så skulle man kunna sammanfatta hela det här blogginlägget som börjar växa ut ur proportioner i att det är precis som man tror här. Som att gästspela i en college-film ungefär.

Minus:
*Medelåldern på campus är väl närmare 19 vilket gör oss till gamla tanter
*Vi bor i den byggnaden på campus som är designat av en känd fängelsedesigner, det märks...
*Maten är... ja... inga kommentarer... låt oss bara säga så här: i den matsalen som ligger i vårat hus så är salladen inglasad... som rolex-klockor eller juveler eller något annat sånt dyrt och sällsynt.
*Amerikaner... ja, amerikaner... äh, hämta paddeln sune... vad ska man säga, dom är lite speciella... tror att dom kräver ett alldeles eget blogginlägg... eller två...miljoner....
*Även om det inte är jättelångt till NY city (ca tre timmar med bil) så är det dyrt att ta bussen och så mkt plugg att man knappast hinner tänka helg innan den är över såatteeee....

I övrigt så har även jag investerat i mac och fått en i-touch på köpet vilket var en välkommen bonus på det redan nedsatta studenterbjudandet... Totalt så kan man säga att jag sparade i runda slängar 10 000 mot att ha köpt samma saker hemma. Jag har även investerat i en ny stålsträngad halvakustisk fender, ett gäng vinyler, en sjukt mogen tungpiercing och ett par kilo second hand kläder varav bl a en sjukt snygg brun käderjacka för typ 12 dollar med gulfoder i som visar den antika världskartan... enormt fancy... Dock är dock mina pengar väldigt sinande vid det här laget (undrar varför... hmmm...) så jag hoppas på att gigandet kommer igång snart så jag kan få in lite cash annars får jag nog böja mig och jobba som diskare här på campus för en halv cent om året ungefär... när jag nu ska hinna det. Men det löser sig nog, det brukar det ju göra... är ju inte direkt första gången man fått vända på sina pengar.

Nu ska jag fortsätta dricka min varma choklad (som nog inte är så varm längre) mot min onda stackars hals och lämnar er med att jag saknar er därhemma något enormt mycket så det nästan värker i kroppen och det sticker till lite i kroppen varje gång nya bilder kommer upp på allas vår fb och jag blir påmind om alla er underbara människor och festerna jag missar! Party on mina vänner så hoppas jag på återförening när nästa år börjat ticka!

Ok, jag vet att det tagit tid, men kära vänner, nu, NU är den äntligen här! Det världen väntat på! Salvation! Håhåjaja, som om inte världen redan var tillräckligt fylld med bloggar... men drar man till en annan världsdel så får man kanske skylla sig själv. Uppdateringar om livet här på andra sidan vattenpölen kommer så snart jag lyckats skrapa ihop tillräckligt mycket fri(?)tid!
Så länge så vill jag citera min Progressive Rock lärares standard avslut på lektionerna;

Thanx for comming, I love each and every one of you very much, peace and love to ya all!

(Något säger mig att han undervisar om 60-70 talsmusiken här på skolan av en anledning)