notesabout

Ibland undar jag lite hur gud tänkte med vissa människor... Ja, ni får avgöra själva men här är en liten "best of" med kommentarer från en kille som inte är som alla andra barn och av nån anledning verkar totalt oemottaglig för dissning, nobbning, ja va man nu vill kalla det...

Han: Kan vi inte träffas och ta en öl eler nåt nån gång du och jag?
Jag: Nä, jag tror inte det...
Han: Men hör av dig om du vill ta en fika eller så då!

Han: Skulle va kul att träffas och gå ut eller så!
Jag: Kan inte du sluta höra av dig till mig? Det kommer aldrig bli nåt, du kan lika gärna ge upp, glöm mig och prata inte med mig igen, jag vill aldrig mer se dig, du går mig på nerverna och det börjar bli stalker-varning på dig, lägg ner!
Han: Ok... men vi hörs imorn då!

Han: Men du kan väl ringa om du känner för att hitta på nåt!
Jag: Ja, visst, när hell freezes over så kanske!
Han: Fint! då säger vi så! sköt om dig! Puss!

Han: Hej, vad gör du?
Jag: Dra åt helvete *klick*
Han: *ringer upp igen* Oj, det bröts visst!

Samma kille har även fällt den här genialiska kommentaren om vart jag bor nu när jag praktiserar...

Han: Jaha, så du bor här i sthlm då eller?
Jag: Nä, jag pendlar varje dag från Göteborg sörru, känns mer praktiskt...
Han: Va? varför då?

Ska man skratta eller gråta lixom?
Ja, ibland undrar man....