So far...
Ja jäklar... 40 min tog det, sen var jag back in the game igen....
Jag började min resa klockan fem på morgonen svensk tid med buss och tåg ut till flygplatsen där mitt första flyg var försenat. Eftersom jag bara hade en halvtimme i dusseldorf vart det såklart lite nervöst men det gick bra och smidigt allting.... Och jag menar verkligen allting! Jag vaknade i tid, hann med bussen i tid, hann till o me köpa batterier till kameran på tågstation, han med alla flygen osv och mest imponerande av allt; JAG BLEV INTE STOPPAD EN ENDA GÅNG!!!??? Har nog aldrig hänt mig förut...
Hursom, väl i New York så missade jag Oneonta-bussen med en hårsmån för att kön var för lång så jag bestämde mig för att käka något medans jag väntade på nästa som jag från början räknat med att ta (flyget kom för tidigt, aa, för tidigt!). Eftersom det var New York City så kostade burgar-mealet typ 9 dollar men my god vilken hamburgare!! Det var typ en hel jävla biff mellan bröden! Sjukt gott och mätt blev jag utan tvekan.
Bussturen till Oneonta var ju inte jättespännande och eftersom min amerikanska telefon tydligen inte ville funka så hade jag inte kunnat kontakta några av mina nuggets för att säga när jag skulle komma så det blev taxi från buss-stationen hem till Evan där min bas kommer att vara under de närmaste veckorna... ska ladda upp en bild på mitt sjukt lyxiga (eeeeh) rum sen... haha
När jag väl kommer till huset så har jag efter 24 timmars resande bara två saker i huvet; dusch och byta kläder... kanske till o med ta en liten tupplur. Men njae, hos evan är det house-party med live-band och grejer och jag hinner knappt få upp min väska upp för trapporna och kika in genom dörren förns jag hör "Ey! Skunky Sara!!!", blir upplyft i luften av sean och får en bärs i ena handen och en joint i andra... Givetvis gick det rakt upp i huvet efter som sagt 24 timmars resande och efter 40 minuter var jag full som en kastrull och hög som ett hus och hade glömt av både väskor, tupplurande och behovet av klädombyte.
Strax därpå kom Mike (min keybordist) som jag formligen slängde mig över och gjorde något slags försök att krama sönder... Resten av kvällen fortsatte med beer-pong, mera röka och en nästan komplett nugget-reuinion senare på kvällen i huset brevid där vi satte oss för att hänga med bandet som spelat innan och efterfesta ett par hekto. Kvällens sjukaste måste dock ha varit att helt plötsligt, från ingenstans när jag helt fredligt gick med min bärs genom det överfulla rummet ser fyra pers totalt stanna upp och råstirra på mig... Jag försöker mig på ett tveksamt "hey" mest för att göra nånting åt dessa stirrande människor då den ena säger "I like your hair, i'ts pretty, you're so pretty, hey guys, isn't she pretty?" varpå jag själv klämmer fram ett "eh, oh, thanks!" Nu tycker gänget att de pratat med mig tillräckligt mycket för att presentera sig och jag skakar hand och presenterar mig själv som sig bör. Dessa utbrister då, are your name really Sara? Jag; "uhm, yeah, i think so! haha" dom; "wait, are you really? are you really Skunky Sara????!!!!!" jag "eh, yeah, i guess so!" dom, två killar och två tjejer; "skriker som beatles-fans" och utbrister "oh my gooood! we're standing here talking to skunky fucking sara!!!" och börjar se sådär lagom hysteriskt nervöst glada ut som dom typ backstreet boys fans på tv men får se när dom träffar sina idoler lixom.... Jag bara "are you for real?" och dom bara fortsatte "when you did that great gig in the sky, oh my gooood, u gave me goosebumps" osv osv osv... Det kan vara det mest bisarra jag vart med om i hela mitt liv.... Det finns lixom folk på den här jorden som tycker att jag är tillräckligt bra för att skrika som beatles-fans när dom ser en... sjukt...jag flydde fältet till tryggheten hos mina nuggets så fort jag kunde.
Dagen efter sov jag till fyra och sen kom alla i bandet hit och jammade resten av kvällen, gick väl sådär eftersom vi första repet prioriterade sjävla reuniongrejen före repa på riktigt grejen och igår var jag uppe på campus och kikade runt lite, hälsade på Pawkett och Pignato och Salem osv innan jag gick tillbaks till huset och drog till wallmart med evan för och inhandla lite proviant. Sen kom Casey (gitarrist) och Kyle (bassist) och rullade en och drack några bärs... Sen skulle evan spela nere på Sake club och resten skulle gå ut men jag kände att jag behövde ta en liten nap eftesom jag bara totalt kört hårt hela dagarna sen jag kom hit och kände att kroppen behövde hämta sig lite... Jag vaknade nu... (nio på morgonen). Har visserligen ett svagt minne av att mina kära nuggets va uppe och kollade till mig nångång under kvällen men jag är inte helt säker... ska fråga evan när han vaknar... Själv tänkte jag passa på att gå ut och gå lite i solen sålänge!
Puss på er!
Jag började min resa klockan fem på morgonen svensk tid med buss och tåg ut till flygplatsen där mitt första flyg var försenat. Eftersom jag bara hade en halvtimme i dusseldorf vart det såklart lite nervöst men det gick bra och smidigt allting.... Och jag menar verkligen allting! Jag vaknade i tid, hann med bussen i tid, hann till o me köpa batterier till kameran på tågstation, han med alla flygen osv och mest imponerande av allt; JAG BLEV INTE STOPPAD EN ENDA GÅNG!!!??? Har nog aldrig hänt mig förut...
Hursom, väl i New York så missade jag Oneonta-bussen med en hårsmån för att kön var för lång så jag bestämde mig för att käka något medans jag väntade på nästa som jag från början räknat med att ta (flyget kom för tidigt, aa, för tidigt!). Eftersom det var New York City så kostade burgar-mealet typ 9 dollar men my god vilken hamburgare!! Det var typ en hel jävla biff mellan bröden! Sjukt gott och mätt blev jag utan tvekan.
Bussturen till Oneonta var ju inte jättespännande och eftersom min amerikanska telefon tydligen inte ville funka så hade jag inte kunnat kontakta några av mina nuggets för att säga när jag skulle komma så det blev taxi från buss-stationen hem till Evan där min bas kommer att vara under de närmaste veckorna... ska ladda upp en bild på mitt sjukt lyxiga (eeeeh) rum sen... haha
När jag väl kommer till huset så har jag efter 24 timmars resande bara två saker i huvet; dusch och byta kläder... kanske till o med ta en liten tupplur. Men njae, hos evan är det house-party med live-band och grejer och jag hinner knappt få upp min väska upp för trapporna och kika in genom dörren förns jag hör "Ey! Skunky Sara!!!", blir upplyft i luften av sean och får en bärs i ena handen och en joint i andra... Givetvis gick det rakt upp i huvet efter som sagt 24 timmars resande och efter 40 minuter var jag full som en kastrull och hög som ett hus och hade glömt av både väskor, tupplurande och behovet av klädombyte.
Strax därpå kom Mike (min keybordist) som jag formligen slängde mig över och gjorde något slags försök att krama sönder... Resten av kvällen fortsatte med beer-pong, mera röka och en nästan komplett nugget-reuinion senare på kvällen i huset brevid där vi satte oss för att hänga med bandet som spelat innan och efterfesta ett par hekto. Kvällens sjukaste måste dock ha varit att helt plötsligt, från ingenstans när jag helt fredligt gick med min bärs genom det överfulla rummet ser fyra pers totalt stanna upp och råstirra på mig... Jag försöker mig på ett tveksamt "hey" mest för att göra nånting åt dessa stirrande människor då den ena säger "I like your hair, i'ts pretty, you're so pretty, hey guys, isn't she pretty?" varpå jag själv klämmer fram ett "eh, oh, thanks!" Nu tycker gänget att de pratat med mig tillräckligt mycket för att presentera sig och jag skakar hand och presenterar mig själv som sig bör. Dessa utbrister då, are your name really Sara? Jag; "uhm, yeah, i think so! haha" dom; "wait, are you really? are you really Skunky Sara????!!!!!" jag "eh, yeah, i guess so!" dom, två killar och två tjejer; "skriker som beatles-fans" och utbrister "oh my gooood! we're standing here talking to skunky fucking sara!!!" och börjar se sådär lagom hysteriskt nervöst glada ut som dom typ backstreet boys fans på tv men får se när dom träffar sina idoler lixom.... Jag bara "are you for real?" och dom bara fortsatte "when you did that great gig in the sky, oh my gooood, u gave me goosebumps" osv osv osv... Det kan vara det mest bisarra jag vart med om i hela mitt liv.... Det finns lixom folk på den här jorden som tycker att jag är tillräckligt bra för att skrika som beatles-fans när dom ser en... sjukt...jag flydde fältet till tryggheten hos mina nuggets så fort jag kunde.
Dagen efter sov jag till fyra och sen kom alla i bandet hit och jammade resten av kvällen, gick väl sådär eftersom vi första repet prioriterade sjävla reuniongrejen före repa på riktigt grejen och igår var jag uppe på campus och kikade runt lite, hälsade på Pawkett och Pignato och Salem osv innan jag gick tillbaks till huset och drog till wallmart med evan för och inhandla lite proviant. Sen kom Casey (gitarrist) och Kyle (bassist) och rullade en och drack några bärs... Sen skulle evan spela nere på Sake club och resten skulle gå ut men jag kände att jag behövde ta en liten nap eftesom jag bara totalt kört hårt hela dagarna sen jag kom hit och kände att kroppen behövde hämta sig lite... Jag vaknade nu... (nio på morgonen). Har visserligen ett svagt minne av att mina kära nuggets va uppe och kollade till mig nångång under kvällen men jag är inte helt säker... ska fråga evan när han vaknar... Själv tänkte jag passa på att gå ut och gå lite i solen sålänge!
Puss på er!
Kommentarer
Postat av: Jenny W
Ah, fan skönt att höra att du blir behandlad som du fötjänar; som den sanna rockstjärna du är ämnad att bli duktiga, duktiga, finaste Sara! Puss
Postat av: Tilda
Fy fan vad du är TOTALT värd det här, sara! <3
Trackback
