notesabout

Ölen flödade, rumporna skakades och refrängerna skrålades... Så skulle man kunna sammanfatta gårdagens spelning... The gratest band in the world Skunky Sara & The Nuggets är redan legender på göttaste rock baren i stan och med kommentarer som "I thought u guys where the juke-box at first untill I realized there was a band on stage", bjussning på gratis shots, bärs o finfint skunknugg så måste vi nog blygsamt erkänna att vi gjorde succé... Ett par smärre incienter med ljudet och ett mindre lyckat svenskt skämt som skulle ha som enda underhållningsvärde att bara en enda i publiken skulle fatta va jag sa och garva, vilket mitt band tyckte skulle vara "hilarious", spårade ur totalt när jag tänkte att det är ju skit samma vad jag drar för skämt och kör igång med klassikern om tomaterna som ju alltid funkade i lågstadiet... Tyvärr så går inte Regina i lågstadiet längre så jag fick nöja mig med ett passionerat BUUUUUU från kvällens konsertfotograf... sjukt taskigt... Evan, trummisen, gav mig iaf en fin liten trummvirvel där han trodde att punch linen va... eller så försökte han överösta Reginas buande... who knows... Bortsett detta så gick spelningen smärtfritt och bokaren på stället hann innan vi drog ge mig både nummer, facebook och sin bandmyspacesida "just in case" så vi verkligen skulle komma tillbaks och spela, så det måste man ju nästan ta som att det gick hyfsat...

I övrigt blev jag "busted" igår när vi tillbax på campus skulle ta en bärs i Johns (ena gitaristen) dubbel-dorm tillsammans med nyfunna groupies. Regina hade just dragit och såhär i efterhand känns det som att det hade varit något jag borde gjort oxå... Det hela började med att rummet fylldes upp av x antal mindre nyktra studenter som ville visa sin kärlek för vårt band och bjuda på öl osv, vilket vi såklart inte hade något emot och det hela var lyckliga gatan i cirkus 20 minuter tills en RA (den studenten i varje korridor som har som uppgift att "hålla koll" på resten så vi inte gör några bus som att röka på eller ta en bärs eller någon annan hemskhet som att spela för hög musik en torsdagskväll) helt plötsligt står i rummet där jag i godan ro sitter med min öl i handen som sig bör efter ett gig, men nähä, i glada vänners lag hade jag visst för en sekund glömt att jag befinner mig på ett amerikanskt dry campus och inte i kära gamla Hultsfred. (Ironin ligger ju såklart i att man här, som en obstinat femårings motreaktion mot överdrivna auktoriteter, super värre än marinsoldater på permission och skolan går under smeknamnet stoneonta vilket jag låter tala för sig själv). Det hela resulterade dock i att jag snällt fick lyda den blonda lilla paragrafryttaren till kille som säkerligen var 18 och ett halft, minst! gå och hälla ut ölen och slänga den tomma burken i ett soprum med lås på... Efter detta vill han och hans RA-polare som nog var lite mer erfaren i jobbet och som dessutom måste uppnått den respektingivande åldern 19 se mitt student-id för att skriva upp mitt namn och sedan tvingar dom resterande 10-20 pers som befann sig i dormet att visa även sina leg för att skriva upp dom oxå... jag försökte förklara för RA-småpojkarna att jag hade tagit med ölen för att jag inte tänkte mig för eftersom jag är 23 och inte riktigt har mina alkoholsmugglar reflexer kvar från högstadiet längre (la väl kanske inte fram det just så kanske men ni förstår) medans jag gjorde mitt bästa för att hålla mig ifrån att klappa glinen på huvudet men dom var oresonliga och ville inte köpa min story... Jag och resterande bandmedlemmar avlägsnade oss kort efter detta och jag befarar att dom nyvunna beundrarna fick sig en liten törn om vår superbhet efter incidenten... Jepp, nu är det alltså bara att vänta på det där lilla brevet som ska kalla mig till det där mötet ja ska ha med the school court för att prata om "mitt beteende", lära mig om hur dåligt det är att dricka alkohol och hur jag ska kunna göra "bättre val" i framtiden... Jag skulle nog säga att jag är ett rätt hopplöst fall men amerikanrna ska väl få ha sitt lilla roliga med... Ska bli spännande och se hur gamla dom är och hur många klyshor dom lyckas klämma ihop under mitt lilla förhör... stay tuned.....