notesabout

Ok, för att vara helt ärlig så har jag inte kunnat blogga på ett tag... har lixom varit lite för mycket som har hänt på en gång och ja, jag har väl tyckt att det har känts lite jobbigt att lämna osv så jag har lixom inte riktigt kommit mig för att skriva helt enkelt. Men nu är det några dagar sen jag lämnade Oneonta och rätt mycket har ju faktiskt hänt under de här en och en halv veckorna som jag inte bloggat så nu ligger jag här på sängen i santa cruz och tänkte att det kanske skulle vara dags för en liten uppdatering. Tar och börjar med Söndagen innan finals-veckan och dagen vi i bandet laddat för hela terminen... finalen på Battle of the Bands 08...

08-12-14

Nervös som fan kom vi ner till Black Oak eftersom vi kände oss lite hotade av ett metal-band som också hade gått vidare från första deltävlingen och som hade lagt ner sjukt mycket energi på sin scen-show. Hur tävlar man som reggaeband mot långhåriga headbangare som rockposar och riffar på monitorerna menade vi men gjorde i alla fall vårt bästa genom att åtminstone lägga lite tanke bakom scen-kläderna... Hur som helst hade vi inte behövt oroa oss för när det väl blev dags för oss att gå på scen stod folk ända ute i tamburen och skrek "Skunky Saraaaaa" och "nuggets, nuggets" och när vi väl drog igång me Beatles "Come Together" så hade vi sånt gensvar att vi nästan blev överröstade. Resten av spelningen så dansades det och sjöngs som aldrig förr inne på Black Oak och när vi överhettade PA't (bokstavligen) med låten dommarna sen sa var det som avgjorde det hela Great Gig In the Sky av Pink Floyd så blev folk så galna att man nästan trodde att dom skulle storma scenen... PA't höll i alla fall genom inledningen på även nästa låt som var den sista och när sen då mickarna och keyborden la av så var publiken helt på och sjöng för full hals åt oss istället. Jag tror aldrig att jag har fått så mycket kramar i hela mitt liv som efter den spelningen av både kända och fullständigt okända människor för min del som helt sonika kom upp och sa saker i stil med att "you don't know me but I love you" och kvällen till ära fick jag även skriva min första Skunky Sara autograf... hahaha, ja, vilken kväll... Har aldrig känt mig så känd i hela mitt liv och shotsen köptes inte av oss resten av den kvällen kan jag ju säga och väl tillbaks på campus där vi avrundade kvällen vid det kära vattentornet så fick vi även prova på hur det är att fly från polisen genom skogen när det är snö ute och man kanske inte direkt är hög på extacy om man säger så. Fler bilder från kvällen kan hittas här på vår eminenta V.I.P fotograf Regina Norrstigs blogg som vi tackar och avgudar för alla bilder som tagits under våra spelningar.

08-12-15

Kvällen efter var min sista kväll i Oneonta och vi i bandet bestämde att denna kväll skulle ägnas åt att fira vinsten och ha allmän nostalgi-tripp över denna termin som Skunky Sara & the Nuggets. Jag kom för sent som vanligt men det var tydligen bara bra för mitt älskade band hade planerat en so long Skunky Sara fest och suttit och pysslat med att fixa fram en skiva med allt vårt material inspelat från rep och annat samt alla posters vi gjort och dessutom en tavla med bilder på oss och massa hälsningar och kommentarer på så att jag inte skulle glömma dom. Hur gulligt är inte det? Vi grät nog en liten tår allihopa den kvällen som sedan bestod av att göra alla våra små traditioner och vanor vi lagt oss till med en sista gång och dra internskämt under stark påverkan av vissa stimulanser som tex en-liters öl och egenrullat. Kvällen avslutades med ett jäkla gäng med kramar och en vision om en reunion till Heady-Fest i maj nästa år, tydligen så ska en Skunky Sara back to Heady-Fest fond startas till nästa termin om jag lyckas få lite ledigt den veckan från min praktik... är det inte bara så man smälter???

08-12-16

Bye bye Oneonta... Den här dagen var jag inte mig själv för fem öre och efter att ha städat ur min del av rummet, lämnat in nyckeln, piercat om tungan hos Ari på Golden Lotus och sagt hej då till både honom och min tattuerare med ett löfte om en öl nästa gång jag var i stan så var det dags att lämna in sista final-uppsatsen till Pignato och dra iväg mot bussen som skulle ta mig mot New York och La Guardia. John (en av mina gitarister) körde ner mig och helt plötsligt satt jag på bussen och jag tackade gud för mina solglasögon av flera orsaker. Jag kommer sakna Oneonta och speciellt mitt band något fruktansvärt och jag hoppas verkligen att vi kan ordna det så att vi kan ha en reunion nån gång i framtiden.

08-12-17

Ankomst till Chico... Efter en lång natt på La Guardia, en kropps-visitering plus knark-genomsökning av väskorna under vilken jag kände mig nästan obehagligt lugn med tanke på min liberala inställning till örter, en försening som visade sig bara vara en miss med tidsskilnader och en herre vars far hade blivit anställd av Mussolini genom att måla politiska karikatyrer av honom som han av någon bisarr anledning istället uppfattade som underhållande så landade jag med världens minsta plan med världens minsta flygplats som i stället för rullband hade ett skjul för dom incheckade väskorna så kom jag äntligen fram till Camilla, Fredrik, Johanna och Scott i Chico där det bjöds på glögg, pepparkakor och marabou-choklad från ikea, mums.

08-12-18

Slog följe med Camilla och Fredriks till deras avskedskväll med bar-hopping i chico som inleddes med en brutalt stor portion med strips, följdes av enorma drinkar på tre olika barer varpå en vi återupplivade lågstadiets "loppan" fast med uppdrag som innefattade bl.a dans på bar, dans på bord, pussande på främlingar och lindrigare kriminella aktiviteter som att sno öl-glas och avslutades med efterfest och polis-våld. Sjukt rolig kväll men amerikanska poliser vill vi inte importera kan jag meddela till er som trodde något annorlunda. Efter att ha sett någon bli utdragen ur sin lägenhet och påpucklad av två poliser med rätt respektingivande vapen bara för att dessa inte hade något bättre för sig och för att killen inte ville låta dom genomsöka lägenheten utan rannsakans-tillstånd så känns våra korv och mos-käkande potatisgrisar helt ok.

08-12-19

Bakis+pizza+film

08-12-20

Shopping inför road-trippen, middag hos Scotts mamma som är helt fantastiskt galen och en heeelt ok kväll på ute-platsen med äkta carlifornian tillsammans med nyvunna vännen Camillas och Fredriks roomie Scott.

08-12-21

Road-trip! Första anhalt Sacramento där jag käpte en löjligt dyr tomte, kollade in the Governators lilla lya, såg riktiga gamla cowboys och stötte på den här sköna skylten...

...inte utan att man kände sig lite träffad... Sjukt roligt iaf... Och så träffade vi på Sanct Nicolaus också...

Och Zoba, nej, jag glömde inte din födelsedag, internet var tydligen inte kompitabelt med Mac men jag har köpt en sjukt bra present så jag vet att jag kommer bli förlåten när jag kommer hem... ;)

08-12-22

Jepp, det var idag det... befinner mig i Santa Cruz som sagt och kom just hem från att ha kutat runt i en spel-hall där jag fick skjuta bad-guys i jungeln med maskin-gevär... jajemen, jag är lika mogen som när jag åkte. Nu ska jag lägga mig o lata mig på sängen, käka M&Ms och kolla på hjärndöd amerikansk TV innan det är dags att sova inför morgondagens resa mot... ja, nåt på S är det i alla fall... ;) Puss och gonatt!