notesabout

Jag tycker att det ska bli skit-trist att åka härifrån och de senaste dagarna har jag gått och grämt mig för att jag inte riktigt är redo att lämna allt här riktigt än, mest för att jag just börjat trivas på riktigt, fullkomligen avgudar mtt band och för att jag de senaste veckorna lärt känna riktigt sköna människor. Idag var det dock hårfint nära att det även blev så när jag skulle gå in på macken för att köpa cigg, känner i fickan och upptäcker, nä, det ligger inget pass där... inget körkort heller... allt annat är kvar men inte just dom två små detaljerna... körkortet skiter jag ju i i gämförelse med passet men det är lite klurigt att skaffa ett nytt pass utan någon typ av id. Väldigt blandade känslor strömmade genom mig när jag väl hemkommen insåg att, nä, jag hade verkligen tagit med passet och ja, det är verkligen borta på allvar! Panik får jag ju sällan men lite fundersam över vad fan jag skulle göra med praktikplatsen i vår blev jag ju allt. Nu är dock passet återfunnet för någon vänlig själ hade lämnat in det på buss-stationen så jag ska dit och hämta det imorgon men visst hade det varit liiite spännande ändå att se hur saker och ting hade utvecklats om passet verkligen hade varit borta? Ja, inte för att jag kanske hade hoppat av glädje om jag inte hade hittat det men ändå lixom, kunde lixom inte riktigt låta bli att iaf leka med tanken några sekunder. Nu tänker säkert ni som inte riktigt känner mig att "hon är ju dum i huvudet", ni som faktiskt gör det skakar nog mest på huvudet och tycker att jag är hopplös men allvarligt talat, längtar inte alla efter lite mer spänning i vardagen? huh? ;)